Vi är i Pitztal. Pitte med andra ord. Min vän Swenns ord. Jag sa att man kan väl lika gärna säga Pitten om man nu ska kalla det för nåt annat än just Pitztal. Jag är trött. Som ett ösregn. Som pappa skulle sagt. Ögonen svider och rinner. Begynnande huvudvärk. Fryser och svettas om vartannat.

Sjuk? Nä. Ögonen är rinniga och svidiga på grund av dagens kraftiga, hysteriska grinanfall. Huvudet gör ont på grund av vätskebrist. Här, återigen bölandet som orsak. Och det där med att jag fryser och svettas är för att jag sitter i lobbyn. Inget internet på rummet. Folk springer in och ut. Ut och in. Korsdrag. Kallt och varmt.


Jag fattar inte varför jag ibland bölar som jag gör. Nu låter det som om det här är en regelbunden företeelse. Det är det inte. Men ibland. Det är kanske mitt sätt att på något vis ventilera. Oavsett storlek på problemen. Men man ska väl inte behöva ventilera hulkande och hysteriskt med forsar likt Niagaras i nära en timme? Utan slut? När jag sen efter alla tårar är slut mår som vanligt igen? Konstigt.