Okej. Jag vet. Dålig uppdatering. Det är inte mitt fel. Internet har inte varit samarbetsvilligt. Alltså allt annat än samarbetsvillig. Jag har faktiskt försökt. Första tre dagarna. När jag inte ens kom in på inloggningssidan efter ett tag la jag ner helt. För då.

Så. Jag har då lovat en genomgående rapport på senaste dagarna. Det kommer. Dadadadadadaaaammmm.


Hintertux. Dag 1. Försöker ladda upp en video som beskriver dagen. Den är rätt kul. Det funkar ju förjävla dåligt. Fan. Blir ett senare projekt. Hur som. Vi åkte GS. Det kändes som ett rövhål. Alltså riktigt fruktansvärt kasst. Hoppades på att videon skulle se OK ut. Ibland kan det ju kännas kasst men vara bra. Det var inte bra. Videon var ännu sämre än känslan. Rövhålsskitballedag.

Dag 2 gick väl ungefär i samma anda. Vi lämnar det där.

Dag 3 desto bättre. Att morgonen började med att jag sulade en potatis i Swennes panna gjorde det hela till en toppendag. Den sprängdes. Hon kastade faktiskt först. Vi fotade med Nicklas Blom. Jag svettades i vanlig ordning och kände mig rätt ofräsch genom hela fotograferingen.

Dag 4. Bra GSdag. Trägen vinner. HA! Vi fotade lite mer. Det var inte lökigt. Däremot förbannat kallt. Jag var trött. De andra också. Inte Anna.

Dag 5. Vila. Välbehövligt.



Dag 6. SLALOM. SLALOM BABY! Jag var ärligt rädd. Glaciäris och dödsbrant backe ner i ett helvetesgap kanske inte var vad jag hoppats på första dagen slalom. Jag var skeptisk. Alla andra också. För min skull. Verkade det som. Kanske befogat. MEN! Jag regerade. Inget skämt. Ingen hajade nåt. Inte jag heller. Jag var nöjd och sargad. Slalom är en farlig disciplin.

VERONICA FYLLDE ÅR. Får inte att glömmas. Jag gjorde det först. Sen kom jag ihåg. När jag blev påmind. Hade tänkt sjunga direkt när klockan ringde på morgonen. Glömde bort det och väste istället otrevligt att hon skulle ge mig min telefon. Smidigt.

Tydligen lik morsan på den här bilden. En förolämpning skulle jag säga. Till mamma. Hon är ju mycket sötare än käringen på bilden.

Dag 7. Idag. Nu. Ligger jag i sängen. Trött. Varm. Halvnaken. Lite orkeslös. Jag grät två gånger idag. Hysteriskt. Lite halvt hulkande. Blandat med lite skratt. Ytterst lite. Mest gråt. Glasögonen immade. Och sen lite mer gråt. På grund av ren och skär smärta. Slalom alltså. Men jag fortsatte på samma bana. Bra åkning. I liften på vägen ner var det en gubbe i min lift. Han frågade när första tävlingen var. Jag svarade att jag inte visste. Men att det skulle väl vara nån storslalom kanske. Men du är ju slalomåkare sa han och pekade på min utrustning. NEIN. NO. Alltså. I mean. NO. Ich bin keine slalomfahrerin. I'm a downhiller. I just train slalom to get my position upright. Eller? Hur ska jag förhålla mig till det här egentligen? Jag är kluven.

I övrigt ett mycket bra läger. Tuffa förhållanden. Bra träning. Jag har bättre tålamod än förut. Kanske det här med att bli äldre inte är så dåligt ändå. Tills man är 25. Eller 30. Då får det ta slut med födelsedagar. Vi nöter ruzzle på våra funker. Jag bor i ett bombnedslag. Med Veronica. That's that. Typ. Hoppas ni trogna läsare som trots dålig uppdatering fortfarande hänger kvar med mig är nöjda. Jag är det. HA!