Nu åker vi hemåt. Sitter på starbucks och bränner mig i käften av varmt kaffe. Är även lite besviken på kaffet. Sista dagen på lägret har varit konstig. Åka. Inte åka. Dåligt väder. Kanske inställt. Fram och tillbaka. Tills det bestämdes att vi skulle upp till backen. Jag hade redan båda fötterna i resväskan efter allt velande. Ganska dumt. Men det blev en sån dag. Vi hann iallafall åka fyra åk. Jag kunde foka hyfsat efter ett litet utbrott. 

Mot hemmet alltså. Söker skjuts från flyget till Åre. Min kusin tycker jag kan få sitta kvar där. Lämnad. Ensam. Taskigt. Vad har jag nånsin gjort för ont? Jag hoppas nån kan förbarma sig över min arma själ. Bis.