Jag vill klargöra en sak. Jag är på gymet. Till de som är här. Jag tafsar inte på mig själv. Jag ligger inte här på mattan och klämmer patte för att det är gött. Eller för att jag får nån slags njutning utav det. Eller ja. Allt är väl relativt beroende hur man ser på saken. Huvudsaken är att jag gör det i idrottsligt syfte. Jag vet att kanske inte ser ut som det men så är faktiskt fallet.

Jag är klar med passet. Gymnastik. Det gick fint. Men jag har lite ont i axeln. Det gör mig alltid ängslig. Vad jag då på senare tid har insett är att det inte är axeln som krånglar. Det är bröstmuskeln. Som är stel. Knutig. Och det gör efter ett tag, när jag glömt stretcha, ganska ont. Då måste jag klämma, nypa, massera och jufsa på. Och det är inte skönt. Bara efteråt. Då gör axeln mindre ont.


Under lägrena finns alltid en fysio som kan hjälpa mig. Grovt sett skulle jag kunna säga att jag behöver hjälp med att klämma min vänstra patte hemmavid också. Det låter mer spännande än vad det egentligen är. Den är nog inte så där hemskt festlig att nypa i. Kan eventuellt ge full tillgång till den högra också. Beroende på vem det är då. Så det blir någon slags winwinsituation. Eller nåt. Beroende hur man ser på det.