Jag ska köra till flyget i morgon. Skulle köra med morsans bil. Jag vet att däcken inte är vintervänliga. Jag vet det. Eftersom hon har sagt det en sjutusen gånger. Jag vet att det är sommardäck. Eftersom hon sagt det. Jag vet att det kan vara halt när det är sen höst och börjar bli vinter. Det har varit det de senaste 23 åren. Kanske att jag inte la så mycket energi på det förrän för fem år sen när jag tog körkort. Hur som. Jag vet. Och även om jag inte vetat det innan så hade jag med största sannolikhet vetat det nu. Eftersom mamma sagt det. Flera gånger.

For till Järpen. Bytte bil med pappa. Hans däck är bytta. De är dugliga. Men. Han. Liksom mamma. Var tvungen att förklara för mig hur det funkar att köra bil när det är vinterväglag. OCH. Påminna mig om att bara för att det är sproillans nya däck, så betyder inte det att man inte måste vara försiktig. OCH. Att under denna årstiden är väglaget som lurigast. 

Som jag lovat, smsade jag mamma när jag kommit tillbaka till Åre. Hon ringde en kvart senare. "VART ÄR DU?" Jag for förbi hos Malin i tre sekunder. Jag skrev ju att jag inte är död. Nä men bilen är ju inte utanför. Jag blev så orolig. Suck. 

Så. Åkte hem från Malin efter ett tag. Kliver ur bilen. Det första jag ser är morsan. Som en hök. Med huvudet utstucket från balkongdörren. Jag lackade ur och gormade att hon skulle gå och lägga sig. Svor i 53 trappsteg upp till min lägenhet. Sen lugnade jag ner mig.

Fick nästan lite dåligt samvete. De bryr sig bara. Men jag är varken döv, blind eller dum i huvudet. Faktiskt inte. 

I övrigt bra dag. I morgon Hintertux. Nu måste jag packa. Först packa upp väskan från att jag kom hem i torsdags. Fan.