Lång dag. Lite kaosartad. Planen var Zermatt och super-g. Det blev Saas Fee och storslalom. Jag spånar lite på vad jag ska skriva. Försöker komma på något som är lite halvroligt. Jag känner mig skittråkig och kommer inte på något alls. 

Min bror Erik skriver på facebook. Han vill bli kändis och tycker jag ska skriva om honom. Så han får en stund i rampljuset. Vet inte om det hjälps så mycket att nämnas här. Det är ju inte direkt så att det väller av läsare. Han vill bli presenterad som Ta-to-the-mottha-fukking-ge. Egentligen heter han Tage. Alltså i andranamn. Jag har inget vettigt att skriva om honom heller. Jag låter det vara så. Där. Varsågod. 15 minutes of "fame".

Vi har städerskor som plockar i ordning på dagarna. Bäddar sängen, byter handdukar och så. Det är toppen. Inget att klaga på där. Verkligen inte. Förutom en grej. De plockar ihop min väska. Viker mina kläder. Lägger i fina högar. Gör rummet mer rymligt. 

Och ja. Det kan tänkas vara jättesnällt. Och ja. Jag kan tänkas behöva ha lite mer ordning. Men jag gillar det inte. Jag trivs med min organiserade oordning. I mina utspridda högar vet jag vart jag har allt. Jag gillar när det är lite saker utspridda. Det känns mer som hemma då. Jag hittar inte det jag söker när det ligger ihopvikt snyggt och prydligt. Så tack. Men nej tack. Låt min väska vara.