Jag måste packa. Sorry. Det är ett evigt tjat om packande. Men ibland känns det som om det är det enda jag gör. Packar ner. Packar upp. Packar om. Packapackapacka. Jag avskyr det. Eftersom jag alltid måste börja med att ta reda på allt oorganiserat först. Riva ur allt från väskan. Vika om allt. Organisera upp alla utspridda prylar för att sen lägga ner det i väskan igen. Det är meckigt och omständligt. Kan kanske vara läge att hålla ordning från första början tänker ni.

MEN ACK, så fel ni har. Då måste jag vika och joxa och dona och fixa varje dag. Istället för massa vikande en dag. Det känns som dubbelt arbete. Jag vet. Det finns ingen logik i det. Bättre ordning. Snabbare packning. Jaja. Jag vet det. Jag bara. Inte. Orkar. Oordning funkar för mig. Till viss mån då. Stök på rummet. Det är helt alright. Kanske inte det jag skryter mest om men det funkar.


Men jag hatar verkligen att packa. På grund av stöket. Däremot är det inte grund nog för att ändra mitt sätt. Tyvärr. Inte det heller.