Jag är sur och irri. Egentligen av ingen anledning. Eller jo. Av mesiga skitanledningar som är för töntiga för att ens nämnas. Jag kan inte hjälpa det. Jag hör mammas röst i huvudet. Lägg ingen onödig energi, tänk om och gör ett val att inte vara sur, det är bara du som förlorar på det, blahablaha. Blä. Men det är försent morsan. Den onödiga energin är redan slösad. Energin är förbrukad. Det är ju därför är jag sur. För att energidepåerna ligger på minus 3000. Därför kan jag lika gärna fortsätta på samma bana tills jag inte är sur längre. Vänta ut det. Ligga här inne på rummet. Ensam. Och grinig. Bra val. Moget. Verkligen. Jag är kass. Adios.