Scandic Grand Central. Hemma. Nästan. Pjäxor är kirrade för säsongen. Veronica sover. Jag försöker trycka extremt mjukt på tangenterna så hon inte vaknar. Det går skitlångsamt att skriva. Virre snarkar. Inte så där gosigt högt som snubben bredvid mig på planet. Så där så man får rysningar längs ryggraden och vill krypa ur skinnet. Utan något lägre. Hon är heller inte lika närgången som snubben bredvid mig på planet. Hade nog hellre föredragit Veronicas hud än dennes... 

Jag ägnade mig lite åt pest eller kolera när vi satt där. Frågade Veronica om hon helst ville hångla med snubben bredvid tills han vaknade. Och då menade jag inte inte sånt där mesigt pusshångel, utan rejält, köra-ner-tungan-i-halsen-så-killen-i-fråga-får-kväljningar-hångel. ELLER. Så kunde hon välja att få sätta sig ner på den helt otroligt fräscha tågtoaletten och verkligen gnida in allt pinkskvätt, säkert sju liter eller så, som hade gonat in sig där på sitsen. Hon ville inte välja. Hon ville spy och skita på samma gång. Hellre än det där. Till slut efter lite spaning på grannen valde hon toasitsen. HAHA. HA! Usch.

Så hon sover alltså. Jag känner stor lust att prova doppa hennes hand i vatten. Jag vill veta om det verkligen funkar. Misstänker, att om det gör det, får jag sova på den blöta fläcken. Ska överväga mitt beslut. Rapport kommer i morgon. Goder natter.