När jag vaknade i morse kände jag mig smutsig. Oren. Fylld av synd och skam. Ynklig och en aning förnedrad. Egentligen var det en rätt fin dröm jag hade. Alltså själva handlingen. Egentligen hade jag kunnat vakna upp och mått så där myspysigt som man kan göra när man drömt något fint. Då särskilt när det handlar om en man. Som det gjorde i natt. Däremot. När mannen i drömmen är sin egna kusin känns det hela rätt olustigt vid uppvaknandet. Speciellt om man vaknar från drömmen en gång, fylls av äckel och bedrövelse, somnar om igen, i tron om att misären är slut men bara för att slås ned av att drömmen fortsätter i samma, om inte ännu värre, anda. Fy fan.


Tänker inte nämna vilken utav kusinerna det var. Jag har 24 stycken så det går heller inte att räkna ut vem. Jag ska förtränga detta onda ur mitt sinne, aldrig mer prata om det och låtsas som ingenting om någon nämner det. Tack för kaffet.


I övrigt en bra dag. Som började med äckel, misär och dimma. Avslutades med sol, höghöjdsbana och glass. Fortfarande lite äckel. Det går kanske över.