Juvass. Dag ett. Olle frågade om det var najs. Jag svarade att det var det. Han var inte övertygad. Frågade om jag ramlade första åket och skadade mig. Nä. Inte den här gången. Han sa att han hade prövat det. Rekommenderade det inte. Men verkade ändå rätt nöjd över att inte ha kunnat åka på resten av det lägret. Rådde mig även att inte åka för nära kanten. Man kan ramla i sjön.

Vi spelade fotboll som fys idag. Enligt pappa är jag familjens stjärna på fotboll. Tror jag har nämnt det tidigare. Det är fortfarande bland det dummaste jag någonsin hört. MEN. Idag kände jag mig rätt bra. Eller, kanske ingen stjärna i att bemästra bollen. Alltså dribbla och trixa. Men jag läste spelet bra. Jag såg långlöpningarna. Räknade ut vassa inlägg. Jag passade som en gud. Vad som var aningen irriterande då var att mina lagkamrater inte befann sig på rätt plats när jag passade. Jag hatade på Kristian en gång men i övrigt höll jag god min och kämpade in i det sista.

Vi gamlingar, jag, Virre, Kristian och Otto, som för övrigt höjde medelåldern med 30 år, förlorade med sisådär 15-0. Slutade räkna efter ett tag. Räknade antal svordomar från min sida istället. Det överskred nog 15 med råge. Vinst!