Jag har haft möte med Nisse och Otto. Om hur sommaren har varit. Målsättningar. Teknik. Tankar och funderingar. Vi kom att prata lite om slalom. Kanske inte största prioriteringen i mitt liv. Kanske kan klassas som det minst prioriterade. Lite med tanke på att slalomträning brukar kunna resultera i självhat och andra inte så positiva känslor. Som sist när jag åkte slalom i Ryssland.

I alla fulla fall, så är jag nog, i grund och botten, helt okej i slalom. Ibland rätt förbannat bra. Faktiskt. Om man leder ett SM med en halvsekund i första åket måste man ju ändå vara helt ok. Att man chokar totalt i andra åket och kör ur hör inte till. Med lite träning så kanske det kan resultera i två bra åk. Nisse sa att om det blir läge för någon slalomtävling, jag är i form och om det finns plats så finns det ingen anledning till att inte åka. Han menade på att jag faktiskt är duktig och det skulle kunna bli succé MEN om det går åt skogen så gör det ingenting. Då kan man ju i alla fall få sig ett gott skratt. Inget ont kommer ur saken hur det än går. Okej.


Så trots den där ödesdigra dagen i Ryssland. Trots avskyn jag ofta hyser mot slalom och allt som kan liknas vid detta. Trots allt. Så tror jag nog kanske att det är dags att börja jaga lite småkäpp och snabba svängar. Som sagt. Inget negativt kommer ur det.