Idag har vi dött hotelldöden. Inställt. Regn. Från alla håll. Mest från sidan. Jag och Anna kollade film innan lunch. Hon tyckte jag var ointresserad och visade dåligt engagemang. Jag tyckte filmen var kass och gillade inte hudkontakten mellan oss båda. Förflyttade mig senare till min egen säng och när Anna kom vandrande efter vägrade jag dela med mig av mitt täcke. Men. Enough is enough.

Jag bävade lite inför eftermiddagen. Lite för ytterligare närkontakt. Men mest för att jag var rädd att dö av leda. En ledig förmiddag kan vara rätt skönt. Förbannat trist när det blir inställd skidåkning men ibland rätt skönt. Under eftermiddagen infaller sig alltså hotelldöden. Tråktråktråk. Var jag uttråkad innan lunch skulle jag vara dubbelt uttråkad efter. MEN!! Icke. Jag var alldeles för nöjd och glad för att vara tappa humöret.

För det har nu hänt. Det jag har väntat på. Jag ska nu kasta min telefon till hundarna. Alltså ge den till min lillasyster. Jag har blivit med iPhone. Tacka vet jag Veronica som dränkte hennes telefon, lämnade in den, för att få tillbaka en sprillans ny, för att sen sälja den till mig för 2000 riksdaler. YES!!!